Idag är dottern och jag hemma. Vi var uppe vid 6 när sonen och maken skulle åka. Är helt slut. Har inga krafter kvar. Ringde och avbokade min läkartid . Fick samtal från en av sköterskorna som var med och skötte mamma in i det sista. Det kändes bra. Jag skulle behöva åka och handla men jag får se om jag orkar.

Kom hem i eftermiddags med tåget från Emmaboda. Jalle grät när jag skulle åka men när jag ringde på kvällen mådde han bättre. Han hade varit på banken och ordnat med papper. När han kom hem ringde min moster och berättade att min morbrors fru fått reda på att hon har en hjärntumör och hade fått åka till Lund. Hon fick en stroke i förra veckan och efter att ha gjort en CT-röntgen upptäcktes en tumör. Ska det aldrig ta slut på eländet. Hon är runt 60 år gammal tror jag. Imorgon ska jag ringa till min moster och fråga hur det går. Har tid hos min egen läkare imorgon men har inte kunnat lämna in prover som vi bestämt så jag får ringa o kolla om hon tycker att jag ska komma i alla fall.

Får en massa flashbacks ibland om vad som hänt men försöker slå det ifrån mig för ända sen jag kom hem har barnen slukat mig. Dottern hade fått löss när jag var borta och jag måste gå igenom hennes hår varje dag i två veckor framåt nu.

KOm på att jag inte ätit någon lagad mat idag men nu är det försent. Maken har bara handlat dag för dag så det får nog bli en storhandling imorgon :(

Jag har inte orkat svara på alla fina kommentarer men ska försöka göra det under veckan när jag är hemma från jobbet.

Hur som helst så är det skönt att vara hemma !

Idag blev det bestämt att det blir begravning på onsdag nästa vecka. Så jag har bestämt mig för att åka hem imorgon. Ska vara ledig resten av veckan tycker de på jobbet men jag får se hur jag känner mig. Har sovit ok men är ändå helt slut. Är nog psykiskt utmattad. Min bror är här men ska snart åka hem och jag har gått in till grannen för att beställa en tågbiljett på nätet. Mina fingrar är lite ostyriga på tangentbordet så nu orkar jag inte skriva mer.

Tack för allt gott som

    Du oss givit

Din rena kärlek till oss

    envar

Här har så tomt och öde

    blivit

Ditt goda minne lever

    kvar

Slumra gott Du kära

Hav tack för allt Du

    gjort

Vi skall i hjärtat bära

Ditt minne ljust och

    stort

Ditt hem som Du älskat

där blommor har spirat

det lämnar Du nu för en

    skönare värld

Kära lilla Mamma, nu

    är Din strävan slut

All smärta den är borta

    och Du får vila ut

För allt vi vill Dig tacka

    för kärlek rik och stor

För omsorg och all möda

    tack kära lilla Mor

Var finns en kärlek som

    intill döden

Står oförändrad i alla

    öden

Som likt Guds ängel oss

    övervakar

Och fordrar intet men

    allt försakar

På denna jord finns

    endast en

En Moders kärlek

    allen

Mycket blir oss givet

mången skatt så stor

Men blott en gång i livet

gives oss en Mor

Och när detta varma hjärta

inte klappar mera här,

då känner vi med smärta

att det bästa borta är

Ögonen slutits, tiden

    var inne

Djup är vår sorg fastän

    ljust ditt minne

Kärlek och godhet lyste

    din stig

Tack kära Mamma,

    vila i frid

Stor var Din kärlek

God var din själ

Käraste Mamma

Tack och farväl

En tröst i sorgen Gud

    oss ger

Att Mor nu slipper lida

    mer

Tack lilla Mor för åren

    som gått

Tack för all kärlek och

    omsorg vi fått

Tack för all ömhet och

    vänlighet stor

Tack för allt vår älskade

    Mor

Jag sitter inne hos mammas grannar och skriver eftersom det inte funkat att blogga med mobilen. Har saknat möjligheten att kunna skriva under dessa dagar jag varit och vårdat min mamma innan hon gick bort.

I tisdags vid lunchtid ringde mammas sambo och talade om att mamma blivit mycket sämre och att läkaren varit hemma hos dem och talat om att pga att hennes levervärden blivit så dåliga kommer de inte att kunna behandla cancern utan bara ge smärtstillande. Jag bestämde mig då för att åka dit dagen efter men när jag betalar biljetten på SJ:s hemsida och allt är färdigt och betalt märker jag att jag bokat fel datum. Det blev 17.40 samma dag och jag försökte avboka men det gick inte. Min man och jag kom fram till att det måste vara en mening med det och att jag skulle försöka hinna åka samma dag. Jag hade då ca 3 timmar på mig att packa och ta mig in till Centralen (40 min bilresa). När maken kom hem från jobbet halv fem så åkte jag med min granne som skjutsade mig in. MIn dotter var ju hemma med feber så maken tog över barnen o vi åkte.

Sen har allting gått så fort. HOn blev sämre för varje timme och till slut låg hon med morfinpump och kateter för hon kunde varken svälja medicinen eller ta sig upp på toaletten. När vi vaknade i morse hade hennes andning förändrats och jag gav henne extra doser av det smärtstillande. Hon verkade vilja säga något men kunde inte. Jag berättade att min bror var på väg och att solen sken och att det kändes om om våren var på väg. Hon har tidigare sagt att hon hoppades få uppleva våren och idag verkade våren visa sig för hennes skull ! När jag och Jalle sitter och äter frukost så går han för att titta till henne och då upptäcker han att hon slutat andas. Jag gick in till henne och var såklart jätteledsen. Jalle gick in till grannarna och en de kom in för att stödja Jalle och en av dem som har jobbat tillsammans med mamma på ett äldreboende hjälpte till att göra iordning henne.Vi bytte hennes kläder och tog bort alla "vårdsaker". Sen kom mina bröder och även mammas bror och hans fru som varit här både igår och förrgår. Mammas bror är pensionerad präst så han hade en liten avskedsbön med oss innan han åkte. Det var väldigt vackert.

Vid två på eftermiddagen kom de och hämtade henne och han som har firman känner mamma och hennes sambo vilket ju kändes extra fint. Det var inga okända som bar iväg med henne. Sköterskorna som varit hos oss varje dag har varit helt underbara och de har känt mamma sen ca ett år tillbaka när hon opererade sig sist.

På måndag ska vi träffa begravningsfirman och boka tid för begravning och mamma hade skrivit ett brev som vi öppnade idag där hon uttryckte sin önskan om att bli kremerad bla.

När mina bröder åkt hem ringde Britt som hjälpt oss på morgonen med mamma och frågade om jag ville komma över för att få tänka på något annat. Så nu har vi fikat och jag fick låna deras dator för att bla skriva det här. Jag är alldeles överväldigad över alla fina kommentarer som jag fått och kan inte finna ord som kan beskriva min tacksamhet ! De är värda mer än ni kan ana ! Därför känns det nu extra bra att jag fick det här tillfället att skriva detta .

Säg inte, att ingenting
blir kvar av den

Säg inte, att ingenting
blir kvar
av den vackraste fjärilen
livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg
bleknar bort
och försvinner i vinden
som stoft, som stoft.

När jag kom hem sa maken att någon ringt och att han inte hunnit svara. Så när barnen somnat gick jag ner för att kolla på nummerpresentatören. Det var mammas telefonnummer och hjärtat åkte upp i halsgropen för på sista tiden har det alltid varit jag som ringer dem. Tänkte att nu har hon blivit inlagd igen eller något ännu värre.

Jalle svarade och berättade att hon mått allt sämre de två senaste dagarna. Hon bara sitter och orkar ingenting. HOn glömmer bort att hon tagit sin insulinspruta och är på väg att ta en till. Han tror att hon överdoserat sitt morfin som hon får för smärtorna och hon har svårt att hålla reda på vad hon tagit. Nu ska ha ta över och han har fått doseringslåda för att lättare hålla reda på allt. Imorgon kommer hennes husläkare hem till henne för att kolla upp lite värden och även berätta vad läkarna på Kalmar sjukhus har beslutat att hon ska få för behandling. Jag är bara orolig för att de säger att hon inte ska få behandling utan att hon bara ska fortsätta med smärtstillande vilket ju innebär att det snart skulle vara över.

Jag måste ringa min bror imorgon för jag vill att han ska kontakta läkarna och få höra själv vad de säger. Tycker att det tagit för lång tid att börja med behandling. Vad väntar de på, jag befarar det värsta ! Så morgondagen blir nervös och en lång väntan tills Jalle ringer. Det värsta av allt är att jag vet nu att mamma inte talar om för mig hur hon mår för jag pratade med henne i förrgår och då sa hon att det kändes lite bättre medans Jalle säger att hon mår jättedåligt. Hon vill inte bekymra mig och jag undrar om hon är rädd för att jag ska släppa allt och komma ner igen. Vill inte besvära är hennes ledord i livet. Inte besvära sköterskorna, läkarna, sambon, sina barn, sina syskon .... Hoppas kunna prata lite med henne imorgon.

Ska gå och lägga mig i sängen med nya numret av Må Bra. Skingra tankarna lite.

Med gårdagen i färskt minne ser jag ännu mer fram emot denna soliga lediga dag. Jag ska gå en promenad med barnen ner till vår sjö och sen ska jag köra ett pass på cross-trainern. Har hunnit titta lite på Tv och äta en lång frukost med barnen. Högarna med smutstvätt kallar och sen ska jag slå en signal till mamma.

Så här ser den ut vår sjö på sommaren.