Imorgon är det ett år sedan min svärmor gick bort. Vi hade varit hemma i två veckor från semestern när vi fick samtalet från min makes syster. Vi blev ganska chockade för hon mådde bra när vi sist träffade henne. Tre månader senare går min egen mamma bort i cancer. Det var ju visserligen en möjighet men på slutet så gick allt väldigt fort och jag hann inte med att förstå vad som hände trots att jag var vid hennes sida hela tiden. Det har varit ganska mycket med andra ord det senaste året.

I onsdags var jag hos min läkare för att reda ut varför jag är så trött etc etc. Efter ett långt samtal om mina symtom och ett sk MADRS-test så kommer hon fram till att jag har Utmattningsdepression och vill att jag ska börja i KBT. Fick två olika alternativ, antingen genom nätet eller via en grupp i vår kommun. Jag ska fundera på det och gå på de första intervjuerna som de ska göra innan man bestämmer behandling. Ingen sjukskrivning eller medicinering än så länge vilket jag tycker är bra. Det visar väl sig om jag behöver det senare.

Nu ska jag titta på nya NCIS- serien.