När jag kom hem sa maken att någon ringt och att han inte hunnit svara. Så när barnen somnat gick jag ner för att kolla på nummerpresentatören. Det var mammas telefonnummer och hjärtat åkte upp i halsgropen för på sista tiden har det alltid varit jag som ringer dem. Tänkte att nu har hon blivit inlagd igen eller något ännu värre.

Jalle svarade och berättade att hon mått allt sämre de två senaste dagarna. Hon bara sitter och orkar ingenting. HOn glömmer bort att hon tagit sin insulinspruta och är på väg att ta en till. Han tror att hon överdoserat sitt morfin som hon får för smärtorna och hon har svårt att hålla reda på vad hon tagit. Nu ska ha ta över och han har fått doseringslåda för att lättare hålla reda på allt. Imorgon kommer hennes husläkare hem till henne för att kolla upp lite värden och även berätta vad läkarna på Kalmar sjukhus har beslutat att hon ska få för behandling. Jag är bara orolig för att de säger att hon inte ska få behandling utan att hon bara ska fortsätta med smärtstillande vilket ju innebär att det snart skulle vara över.

Jag måste ringa min bror imorgon för jag vill att han ska kontakta läkarna och få höra själv vad de säger. Tycker att det tagit för lång tid att börja med behandling. Vad väntar de på, jag befarar det värsta ! Så morgondagen blir nervös och en lång väntan tills Jalle ringer. Det värsta av allt är att jag vet nu att mamma inte talar om för mig hur hon mår för jag pratade med henne i förrgår och då sa hon att det kändes lite bättre medans Jalle säger att hon mår jättedåligt. Hon vill inte bekymra mig och jag undrar om hon är rädd för att jag ska släppa allt och komma ner igen. Vill inte besvära är hennes ledord i livet. Inte besvära sköterskorna, läkarna, sambon, sina barn, sina syskon .... Hoppas kunna prata lite med henne imorgon.

Ska gå och lägga mig i sängen med nya numret av Må Bra. Skingra tankarna lite.

Enligt sjukgymnasten har jag något som kallas frozen shoulder eller frusen skuldra. Hon sa att man inte vet hur den uppkommer men att man har sett den hon folk med diabetes eller som genomgått ett trauma. Tidigare fanns det ingen egentlig behandling utan det fick läka ut självt. Man kan försöka "mobilisera" axeln så jag ska gå och mobilisera ;) två gånger i veckan och sedan ska jag få övningar med hantlar som jag ska göra hemma. Den behandling som nu provas utförs i pilotförsök på Artros clinic på Sophia hemmet i Stockholm och väntetiden är inte så lång ca 2  månader. Men först måste man ha gjort en magnetröntgen. Så jag ska ta upp det med min husläkare när jag träffar henne nästa vecka.

Var kvar på jobbet till klockan sex så vi var inte hemma förrän vid sju. Dottern klagade på ont i halsen i morse och när vi kom hem sa hon samma sak. Hon fick en Strepsil och jag tog febern för säkerhets skull. Den visade 38,9 så det blir till att stanna hemma imorgon. HOn var jättesur för hon skulle ju måla sina lerfigurer imorgon !!  :)